3 oktober

Ser Skåne Dansteater, DoubleTake, på Operan i Malmö. En av killarna har ett solo där han på en begränsad yta dansar väldigt ryckigt och oregelbundet, lite mekaniskt, robotaktigt. Kommer på mig med att tänka på min kommande monolog och på hur Andreas beskriver förhållningssättet till sin egen kropp under arbetet i Thailand. Att han ibland liksom såg den utifrån, som en maskin han med tanken kunde styra, och att den skilde sig just från de döda på just det sätt att han än så länge kunde styra den.

Tänker att det skulle vara möjligt att ha med inslag av nåt fysiskt, abstrakt i föreställningen, att faktiskt ha med dans. Ska kolla med Sara vad hon tror om det, om det är nåt att undersöka vidare. Det kan ju vara nåt subtilt som uppstår i betraktandet av sin egen kropp i berättelsen om förhållningssättet till kroppar, sin egen i relation till de döda.

Vidare börjar jag tänka på Butohdans. Jag har minnesbilder av bleka groteska kroppar och ansikten, vridna i mardrömslika positioner med lidande uttryck och ögon som rullas uppåt och bakåt i skallen. Kanske gör min hjärna denna koppling när jag tänker på beskrivningen av liken i samband med tanken om det verklighetsfrämmande, det sinnessjuka, mardrömmen hos de skadade och överlevande, de som likt Andreas ska behöva leva vidare mitt bland detta. Sen slår det mig faktiskt att Andreas nämnt för mig att han hållit på med Butoh när han i sin ungdom gick Kalle Flygares teaterskola. Jag ser det som ett tecken. Kanske jag ska kollo upp mer om Butoh? Det kanske kan komma till användning...

Här ett klipp från Youtube:
Butoh Dance Performance in Japan