Och just denna gång tog jag tillfället som bjöds att stå på alla fyra i trädgården och lukta på innehållet av en rutten grönsak. Men jag kände inget dramatiskt frånstötande och konstaterade att det nog berodde på att det nog var för kallt ute. Hade det varit i somras så...
Och jag tänker att om jag ska försöka fånga dessa olika sinnesintryck som beskrivs i boken så kan jag ju gå tillväga på lite olika sätt.
Jag kan göra ett researcharbete där jag utsätter mig på olika sätt, så som att leta upp rutten frukt och lukta på den och se vad det ger mig och minnas det till scenarbetet.
Jag kan också leta i mitt minne om där finns tidigare upplevelser som kan vara användbara.
Sen är det ju också så att vi reagerar ju olika på olika saker. Jag kan ju gå runt och lukta på så mycket rutten frukt jag bara hinner med. Men det kanske endast ger mig en uppfattning om hur ruttnande lik luktar (eller närmare uttryckt: hur Andreas tycker att det luktar, även om jag tror många håller med honom om det) men jag kanske inte känner nåt obehag av det, om det nu är det man vill eftersträva.
Om det är det obehagliga, frånstötande, illamåendeframkallande man söker så kanske jag ska leta i det som framkallar det hos just mig. Personligen tycker jag det är extremt äckligt att rensa golvbrunnen i badrummet, att torka upp spyor, och om jag råkar trampa i hundbajs kan jag nästan få kräkreflexer... Då kan ju exempelvis minnet av just dessa erfarenheter vara användbara för just mig i mitt arbete med rollen. Ifall det handlar om att hitta det som just är "äckligt och obehagligt" och som man vill komma ifrån men är tvungen att fortsätta befinna sig i.
Till detta får man ju såklart lägga andra pusselbitar, som att det exempelvis är en helt ny erfarenhet (det här med liken), att man känner sig ensam och övergiven men ändå måste fortsätta arbeta och göra nytta, att det är en värme och luftfuktighet man inte är van vid, att det ändå även finns nånting fascinerande som drar en mot liken, som en osynlig kraft som Andreas beskriver det, osv...
Jag tänker på andra användbara erfarenheter jag har som jag skulle vilja lista. Och de sinnesintryck som Andreas beskriver i boken. Att fundera och jobba vidare på dessa. För att förstå och ha med mig en rikare "ryggsäck" till repetitionerna.
Jag tänker på:
- värmen och luftfuktigheten
- lukter (liklukt, stekos, avgaser, havet, duschtvål)
- ljuden (chikador, tystnaden, trafiklarm, skrik och gråt, rop på thailändska, mobilsignaler, snyftande)
- ensamheten
- sömnbristen (4 timmars sömn varje natt)
- det självuppoffrande intensiva arbetet
- ett arbete i svett, tvingandes bära latexhandskar och munskydd, med hot om dödliga sjukdomar
Svårast är ändå, och som jag på nåt sätt vill försöka hitta rent sensibelt, situationen på uppsamlingsplatsen. Stanken av lik som är som en tjock gul egen luft som känns giftig att andas in. Synen av de ruttnande kropparna, hur de vätskar sig och faller samman, likmaskarna som fastnar under skorna. Att ta i dessa, lyfta, vända, behöva leta efter kännetecken, spåren av mänsklighet i det oformligt omänskliga. Att göra det i 35 graders värme, luftfuktighet på 80-95 procent, med svettiga kläder som klibbar och kliar, tvingas andas genom munskydd, ha gummihandskar på svettiga händer, mentolsalva på överläppen ( som dessutom rinner ner med svetten), törsten sårar halsen, solen bränner och luften är stilla, runt omkring upprörda människor och främmande språk. Panikångesten och klaustrofibin ligger nära i tanken bara av att skriva dessa rader...
Men...
Som jag också fick lära mig under utbildningen:
Man kan inte alltid spela allting samtidigt. Man tar en sak i taget och tillsammans bildar de en helhet. "Man kan inte 'göra en omelett'. Men man kan ta fram en stekpanna, sätta på spisen, knäcka ett ägg, osv..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar