14 mars

En vecka sedan sist och det kändes länge sen, att jag har pysslat med annat, min hjärna har koncentrerat sig på nya saker. Även om jag gick igenom texten för mig själv timmarna innan så var det lite slirande i texten. Jag råkade säga 10 kylcontainrar i början istället för 11 och märkte hur min hjärna blev lite upptagen med att jag skulle bli tvungen att justera antalet i en senare replik, ifall någon skulle komma ihåg det och inte få ihop det... så kan man låta sig nörda till sig om man är lite pedant som skådespelare... Och faktum är att jag faktiskt ändrade den senare repliken så att det skulle stämma med min felsägning. Jag kan både beundra mig själv och vara stolt över att jag klarar sånt. Samtidigt blir jag lite irriterad över mig själv, som i detta fall, eftersom jag vet att jag också ibland blir störd av att min egen hjärna bearbeter sånt, piper med sina varningssignaler i bakgrunden, under tiden som jag försöker fortsätta spela och inte låta mig störas av det...

Nåja, på det stora hela tyckte jag det gick bra, det var kul att spela igen, och fast det bara var 30 i salongen så kändes det som om jag hade deras fulla uppmärksamhet och sånt är ju alltid häftigt.

Sen vet jag att jag medvetet tänkte på att ta det lugnt och inte skynda över saker, låta mig själv och publiken hänga med. Jag tänkte på det tidigare under dagen när jag gick igenom texten. Påminde mig om att det är viktigt att inte stressa, speciellt i vissa partier. Det märkliga är att föreställningen blev 1.01, det vill säga 1 minut snabbare än det har varit flera gånger förut! Hur är det möjligt! Att ju färre de är i publiken, ju mer jag då bromsar, desto snabbare går det ändå... Den enda möjliga förklaringen till det är att jag kanske upplever pauserna och tystnaden i rummet så mycket mer ju färre vi är och då på nåt sätt ändå omedvetet blir stressad av det och att det går snabbare. Som om det är lättare att vila i pauser och tystnad ju fler det är som lyssnar. Och ändå försöker jag medvetet att ta det lugnt. Tur för annars hade ju då kanske föreställningen blivit ännu kortare...