Vi nådde vår plan. Vi hann fram till slutet av pjäsen i vår skiss och ha ett genomdrag. Jag kan första halvan av texten utantill och har som ambition att kunna resten till i nästa vecka. På tisdag kommer vi in på scen! Sen har vi nästan fyra veckor kvar till premiär...
Kul med lite spontana reaktioner från åskådarna efteråt och Sara och jag konstaterar att det känns som vi är på rätt väg i vårt bygge med form och handlingar. Hade varit lite jobbigt att känna lite panik över att vi nog måste tänka om utan att direkt veta hur...
Vi har ju prövat en del inslag av absurditet och "comic relief" och det känns skönt att det uppskattades positivt av de som såg det. Det är ju vår tanke att det behövs, mitt i allt det jobbiga, för att orka med hela vägen att lyssna. Gäller ju att hantera det varsamt så det inte blir plumpt. Vi tänker ju oss att det är Andreas upplevelse av omvärlden och så som han subjektivt väljer att berätta det. Det är hans mentala landskap, en människa som får en attack på sin psykiska hälsa. Dessa inslag vi testat nu har handlat om att exempelvis återge en överordnad genom groteskeri (Oskar snurrar extremt mycket på sin kontorsstol, eller när han tillrättavisar Andreas får han extremt stora, aggressiva, flaxiga rörelser).
Eller Andreas känsla av att vara tillbaka i Sverige, där UD och lokaltrafikens buss blir skräckplatser fyllda av spöken. Det känns som vi är något på kornet att jobba vidare på. Också det här med tempoväxlingar och tydliga "klipp" i berättelsen, som liksom knuffar iväg den i en ny riktning man ska bli nyfiken på. Fortsättningsvis handlar det om att bryta ner scenerna i små stycken att arbeta vidare med. Som att zooma in i ett musikstycke och fila på varje ton och takt, lägga detaljer och tajming.
Jag ska jobba vidare på att hitta alla olika karaktärers röst, kroppshållning, tempo och eventuella ticks och egenheter (alla de olika personer Andreas möter).
Sen ska jag träna på att knyta slips, snabbt och obehindrat...
Ser också klart Folke Rydéns oerhört starka och välgjorda
dokumentärserie Överlevarna-det tionde året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar