9 januari

Dagens ledord är bananer och skalbaggar.

Bananer som påminner om liklukten och som måste bort, gömmas, slängas. En handling att okommenterad använda sig av långt innan det ens nämns i pjäsen.

Vi undersökte hur fysisk Andreas kan vara. Olika märkliga fysiska positioner som kan beskriva en mental spruckenhet, en krackelerad verklighet, något att ibland ta till, återkomma till, växla mellan från det uppstramade återhållsamma.
Vi testade nåt som kan vara en första position, som fick oss att associera till skalbagge. Andreas skriver, men placerad på golvet. Vid ett senare tillfälle är han kanske på havets botten och man får bilden av ett skaldjur...

En annan idé som föddes var en slags ramberättelse för oss. Kanske inget som sägs rent ut utan mer en omständighet för oss att hänga upp grundsituationen på, något att återkomma till, en motor för karaktären. Det kan vara så att han sitter och förbereder ett tal. Att det ska vara en mottagning där champagnen är uppdukad i korridoren. Tanken är att han ska förbereda sig, klä om och gå ut dit för att möta en massa folk. Kanske jubileum, kanske hans befordran till ambassadör. Historien börjar med ett rum i oordning. Ett fysiskt och mentalt rum. Har något sprängts eller har han själv gått bärsärk? Strävan är att städa iordning och bli klar för att gå ut. Kanske man ska ladda det bakom väggen så att man förstår att där bakom finns något man vill undvika. 

Skumpan är framdukad. Jordbävningen vibrerar i glasen.