Börjar bli allt tydligare att föreställningen kommer kräva tydliga "klipp" mellan de olika delarna. När vi bryter upp pjäsen i dess beståndsdelar, fragment. Scener, situationer, impulser, enstaka meningar, delar av meningar. Att vi är oerhört tydliga och specifika. Och att det växlar. Mellan det lilla, finstilta, foukuserade. Och det i stora rummet uttagna, yviga rörelser, högljudda. Vi laborerar med kombinationerna. Hur står saker mot varandra. Att gå mot texten berätta med motsatt uttryck. Försöker hitta ljudbilder som kan stämma till de övriga uttrycken.
Idag hade vi också besök av dansaren och koreografen Jonas Svensson, som hjälpte oss med en del av de stilistiskt fysiska inslag vi tänkt oss finns strösslat genom föreställningen. Sväva på ett bord, sjunka ihop i slowmotion eller slänga med en kontorsstol på ett graciöst sätt. Härligt med nån som har lång vana av fysiska uttryck och som kan sporra oss i det arbetet.
Vi laborerar vidare, utforskar var i pjäsen och vilka uttryck vi behöver, och passar, för att förstärka min karaktärs olika upplevelser.
Det tycks också som att vi kan ha hittat ett samlat uttryck för just Andreas arbete på uppsamlingsplatsen. Vi har testat alla möjliga varianter där arbetet med de omkringströdda papprena har varit centralt. Att jag samlar och plockar med dem, svettigt, yvigt runt i rummet, med texten både introvert för mig själv och vi har även testat lyfta ut den som ett berättande för publiken. Det har varit knepigt att få till känslan av mycket och tungt arbete; under svåra omständigheter som värme och likstank; där det samtidigt ska framkomma hur viktigt det är att inte göra fel i sitt arbete. Nu prövar vi en mer stilistisk variant som är mer nedtonad men samtidigt mer fokuserad och förhoppningsvis knivskarp. Svårigeten förut var att texten som berättar om det jag gör lätt försvinner bort i handlingar, att man inte hör vad som sägs, hänger inte med. Då kan det vara en fördel att pröva tvärtom. Låta texten löpa och låta handlingen, eller kroppen berätta hur viktigt det är att jag gör helt rätt just nu i detta ögonblick. Och gör jag fel får det konsekvenser för både mig själv i mitt jobb och de anhöriga jag har som ansvar att hjälpa.
I morgon blir det nåt slags genomdrag där vi även testar ljus och ljud, samt behandlandet av svävande stolar och fallande palmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar