Fortsätter läsa.
Anhörig bland liken.
Beskrivningen av det som en reaktorhärd, en smittsam härdsmälta.
Horribel tanke men jag tänker att jag ska googla fram bilder på lik, det måste ju finnas fullt av sånt. Men det ska jag inte göra idag.
Tänker på föreställningen: funderar över klädsel. Kostym - dåtid, innan; t-shirt, keps - i Thailand; nutid - avspänd författare.
Noggrannheten vid pappersifyllandet: dubbelkollar/trippelkollar namn, nr, försöker att inte skvätta svettdroppar som kan smeta ut bläcket.
Tänker åter på föreställningen: ska vi ha möjlighet till samtalsstund efteråt?
Ilskan över Oskar.
Som två världar krockar: "I´ve seen things you people wouldn´t believe..."
"Han är galen. Han måste bort."
Arbetet som långsamt borrar sig in, likt Joseph Conrads Mörkrets Hjärta, och bryter ner psyket. Tänker att det kan vara användbart i dramaturgin: att växla mellan rapp dialog, handling och mekaniskt lugn, existentiell fundersamhet.
Tystnaden från Phuket och Stockholm.
Tar det aldrig slut? Evighetsarbete i Helvetet. Arbetet förändrar egentligen ingenting. Tänker att: handlar om att rädda de levande, efterlevande. De döda kan inte räddas.
Oskar - vesslan, i kostym, slips och manchettknappar.
När illusionen om UD spricker. "Det finns inget UD."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar