Fortsätter läsa.
Hårdhet, för att inte falla samman.
Hans förslag om volontärerna - ett slag på fingrarna.
Inget annat land än Sverige hade så många resenärer här - 20.000 st.
Prästen som krackelerar.
"Se mig. Se mitt arbete. Det är vi som slitit här. Ni vet ingenting.
Tänker på Andreas ord om hur döden, liken äter sig in som en smitta ju längre man vistas bland dem.
Hur kommer det bli för mig, hur jag kommer bli påverkad i detta arbete? Vet att jag måste släppa in en del av det för att känna att jag gör ett bra jobb. Men hur mycket, på vilket sätt kommer det påverka mig? Tanken om död och förruttnelse som ett virus. Hur hittar man motståndskraften, balansen, så det inte tar över för mycket?
Funderar över vad som händer när man på detta sätt delar med sig av saker man varit med om. Tänker att händelsen är som svallvågor, ringar på vattnet efter en sten, samlad energi. Genom att lätta på trycket och dela med sig så fortplantas energin, späds ut och delas sedemera av så många fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar