Vi fortsätter på samma sätt att stryka i texten och pröva handlingar på golvet. Ett sätt som just nu, för detta projekt, passar mig som handen i handsken och jag trivs som fisken i vattnet...
Det känns väldigt priviligerat och stimulerande att få vara med i denna process med manuset, där det inte är färdigt men halvvägs till att prövas, repeteras och fastläggas. Och min upplevelse är att trion jag, Sara och Anna funnit varandra i ett givande arbetssätt där vi alla bidrar och får ut något av det. Vi är prestigelösa med en fungerande och bra föreställning som mål.
Ofta kan det ju kännas svårt, nervöst, trevande, den första gången man beträder repetitionsgolvet med ett nytt material. Men här märker jag att jag verkligen har enorm nytta av min förberedelsetid och kunskap om texten och det vi ska berätta. Jag kan skörda direkt, det går snabbare i tankarna kring texten, och jag kan tillåta mig att leka med materialet, undersöka olika varianter, men också inte fastna för länge vid olika moment. För vår ambition är att hinna arbeta oss igenom manuset på detta sätt för att förhoppningsvis ha en scenisk skiss och ett färdigt manus till nästa torsdag. Sen tar vi juluppehåll och jag skulle gärna vilja i största möjliga mån ha ett färdigt manus att börja instudera tills vi ses igen den 7 januari.
Man måste också unna sig att umgås med de andra på teatern ibland. Jullunch.
Och sista stormötet för året. I Hipps salong. Under en diskussion om teaterns olika informationskanaler och sociala medier på nätet så informerades alla om att jag för en blogg om mitt arbete. Då kände jag mig nödgad att ta en bild och dokumentera detta.
På kvällen läser jag en fin artikelserie från DN om tsunamin, där man får följa flera personers erfarenheter under de första veckorna kring katastrofen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar