31 december

Sista dagen på det här året.
Svårt att släppa det här jobbet. Det rullar på i en egen vrå i bakhuvudet, i bakgrunden.
Det får mig också att tänka på arbetet med den här bloggen. Självklart är det omöjligt att vara totalt meddelsam och transperant. Att genast föra över varje tanke kring arbetet som dyker upp. Rent praktiskt svårt såklart, att hela tiden ha möjlighet att vara uppkopplad och här skriva ner varje tanke. Sen svårigheten att kunna formulera och förklara vad som flyktigt rör sig i huvudet.
Vidare vill jag inte komma från en viss grad av filtrering. I och med att det är offentligt så blir det så klart ingen dagbok. Och jag har heller inget syfte att hänga ut någon av mina samarbetspartners i projektet. Alla projekt har sina svängningar, svårigheter och i den resan så kan det självklart uppstå många meningsskiljaktigheter, innan man hittat fram till en överenskommelse som projektet gynnas av. Jag anser inte att varken jag, någon annan eller denna blogg tjänar på att varje sådan situation redovisas. Det kan snarare bli kontraproduktivt för både projekt och arbetsrelationer. Mitt syfte är att i viss mån lämna ut mig själv i processen. Att göra noggranna avvägningar så ingen annan inblandad upplever sig outad på ett missgynnsamt sätt.
Och också: i och med att det är en konstnärlig process där vi formar fram en konstnärlig produkt som många är nyfikna på, vilket det färdiga resultatet blir, så finns det ju en stor grad av "spoiler-faktor". Där får jag också göra väl valda avvägningar i detta skrivande och beskrivande av processen, med alla dess val, utan att avslöja för mycket kring den föreställning vi sen vill att folk ska komma till teatern för att se.
Så det blir, som ni märker, en blogg med brasklappar. Ett försök att minnesanteckna och förstå mitt eget arbete. Och att, genom en smula filtrering på de sätt och de skäl som ovan nämnt, dela med mig av det till den som är intresserad.
Ses nästa år. Då fortsätter vi. I allt intensivare tempo.