8 december

Läser manuset igen, högt för mig själv. Står i startblocken. Nu vill jag läsa för andra. Nu vill jag upp på golvet. Testa. Det är en bra dramaturgi, bra disponerad. Det märks när man hör den läsas högt. När jag låter mig ta tid på mig i de olika momenten. Berätta, beskriva, lyssna, låta det sjunka in, reagera.
Frågan är hur mycket tid vi kan kosta på oss. Teoretiskt cirka 100 scenminuter. Så texten måste nog med all säkerhet ner i tid. För att också få dynamik, skiftningar i tempo, osv. Å andra sidan så är det  ju endast manusets uppbyggnad, hur vi formar föreställningen och mitt slit på scenen som bestämmer hur lång (eller kort) föreställningen kan vara. Upplevelsen av tid är relativ.
Nu kör vi snart!