Minnesdagen 10 år efter tsunamikatastrofen närmar sig. Med direktsändningar och vittnesskildringar. Jag har tänkt ta del av en del av det, har jag tänkt. Men börjar också alltmer känna att jag inte mår så bra av alla dessa drabbades berättelser, speciellt inte om alla dessa förolyckade barn. Funderar att successivt avveckla den delen av mitt förberedelsearbete. Att koncentrera mig på Andreas berättelse och det konkreta i den. Att alltmer gå in i det konkreta scen- och rollarbete. Dels för att jag vet att mitt arbete måste gå den vägen, och dels för att jag inte bör ägna för mycket tid till det som mer får mig att må dåligt än att ge mig något ytterligare till mitt arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar