torsdag 6 november 2014

6 november

Här är en recension av boken i Skånskan

http://www.skanskan.se/article/20141105/NOJE/141109788


Sitter sent på kvällen, när alla andra i familjen sover, och tittar på youtube-klipp. Fastnar vid en dokumentär om tsunamin och överlevande som jag kommer på att jag såg för över ett halvår sen, då när jag fick veta att jag skulle göra detta projekt. Den är ihopklippt av överlevandes filmklipp från katastrofen plus intervjuer med dem flera år efteråt.
Jag märker att jag fortfarande blir helt stum, chockad, tappar hakan, när jag ser filmklippen över hur vattnet väller in för att sedan sugas tillbaka och sen välla in igen, om och om igen. Palmer välter, båtar och bilar flyter om vartannat, och ljuden från skrikande och hojtande människor och från bråte som knäcks och tumlas runt i vattenmassorna. Sen stillheten efteråt. Förödelsen. Det är så oerhört svårt att greppa. Hur allt slås i spillror. Och det är detta kaos som folk strax efteråt försöker bringa ordning i, detta febriga helvete Andreas tvingas landa i för att delta i städningsprocessen.
Jag minns paret i filmen som förlorat sitt lilla barn. När de dyker upp i intervjuklippen så spolar jag förbi, det klarar jag inte se en gång till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar