Känner mig som en fårhund som försöker styra in denna smått vobblande föreställning mot den rätta fållan... I förrgår var det för långsamt, igår för snabbt och idag...
Idag satsade jag verkligen på publikkontakten, att nå folk med berättelsen. Det blev bättre på det sätt att både jag och publiken hängde med, det blev inte så larmande och inte så mycket av gårdagens
"teaterhinna". Men det som även hände var att vissa partier förlorade sin motor, tempo, det inre varvet, genom att jag satsade på att nå publiken. Nåja, hälften vunnet, som man säger... Hellre publikkontakt än att det går för fort. Sara tyckte att det främst var mittenpartiet som blev lite jämntjockt, saknade den tempoväxling och intensitet som tidigare bitvis funnits. Nu handlar det om att ta tillbaka, helt enkelt. Det jag kan tänka på inför imorgon är att koncentrera mig på publikkontakten främst i början och att där ta det lugnt som idag, hålla ihop det fram till uppsamlingsplatsen. Mittenpartiet måste ha en speciell kvalitet av växling mellan uppsamlingsplatsen och Oskar på hotellet, där irritationen över Oskar eskalerar och det finns hela tiden ett inre varv, och att arbetet på uppsamlingsplatsen kan gå lite långsammare, metodiskt, noggrannare - där är jag ensam, utsatt och rädd att göra fel, på hotellet hos Oskar finns ett mer kliniskt lugn men samtidigt en stigande ilska över hans slapphet och nonchalans.
Slutet prövade vi nytt idag och det verkade funka bra. Att allt är väldigt skört, lite paranoid och sammanbiten för att inte falla i bitar. Det ger effekt på slutscenen där ilskan får välla fram.
Så främst ska jag jobba på mitten partiet inför morgondagen.
Och vi har bestämt oss för att ta bort prologen också. Handlingen med glaset
får berätta samma sak. Så kan första orden få komma i mötet med publiken - "Jag var på Folkoperans bar...".
Ingen repetition imorgon. Förutom eget arbete. Förberedelse, uppvärmning, laddning.
Premiär. Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar