Vi arbetar vidare, sista tredjedelen av pjäsen. Gör om scenerier, förenklar och tar ner.
Jobbar med ljuset, ljudet och projektionerna så det finns mer av den biten ända till slutet av pjäsen, inför fotogenomdraget på torsdag.
Testar de partier som bantats ner textmässigt. Är lite knepigt att ändra om i huvudet när den tidigare texten och dess tankegångar finns inprogrammerat. Upptäcker att det är på ett sätt mycket lättare att, i jämförelse, bara ändra ett sceneri eller att ta ner eller upp ett uttryck i spelet. Men när man ändrar texten, plockar bort varannan mening och/eller bantar ner meningarna, så blir både tankegångar och inställning, rytm och musikalitet i språket förändrat. Det är som om jag, medan jag pluggar in den nya versionen, suddar den gamla så den syns lite otydligare i bakgrunden. Men den vill ändå göra sig påmind. Som om man byter skidspår och den gamla rullar parallellt i huvudet, i spåret bredvid, fast längre och längre ifrån, in i dimman i skogen... Förhoppningsvis dröjer det inte så länge förrän jag inte skymtar den. Och efter ett bra tag, när det nya spåret vi valt, är det naturligt självklara, kommer man se tillbaka och förundras över hur man en gång i tiden överhuvudtaget kunde ha valt det där första spåret...
Vi prövar och testar kring våra möbler. Både de på golvet och de som svävar i luften... Vissa partier där vi lagt in att jag möblerar iordning upptäcker vi att det är bättre att ta det lite lugnare så handlingarna inte stör berättandet. Samtidigt börjar jag ju då fundera: om vi tar bort ett moment där jag flyttar stolen, var lägger vi då in det momentet eftersom jag ju behöver att stolen står där borta vid ett senare tillfälle...? Just nu får jag helt enkelt välja att tänka: det löser sig, en sak i taget.
Sen upptäcker vi ju även att när vi tar bort, eller i uttryck tar ner vissa moment så behöver man nästan fortätta göra på samma vis genom hela scenen. Annars är det lätt att det som blir kvar upplevs extra stort och betydelsefullt. Om vi säger att jag, som i det tidigare sceneriförslaget, flyttar runt och möblerar tre stolar och två hurtsar. Tar vi bort alla moment utom ett, där jag förslagsvis endast flyttar en hurts, så blir den handlingen extra laddat och står liksom ut från den övriga stämningen i scenen.
Vem har sagt att det skulle vara lätt att göra teater...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar