fredag 6 februari 2015

6 februari

Vi drar lite längre sjok av pjäsen och lägger på och trimmar in ljus- och ljudmoment. Nu börjar man känna delarna och hur de hänger ihop. Kan också då alltmer börja avgöra svängningarna, musikaliteten, hur jag ska disponera rytm, tempo och intensitet i berättandet. Vet vart jag ska, målbilden tydlig.
Kul att tillsammans med tekniken känna skärpan, estetiken, brytpunkterna i föreställningen. Nu kan jag också känna att jag får hjälp av de tekniska momenten, att jag inte står själv, impulser kan få börja i en ljusväxling, en dörr som öppnas, ett ljud.
Vi har också lagt in moment som är lite fysiska och det känns lite skönt, i kontrast till det ibland stillsamma berättandet.
Nu kan jag börja skönja att det nog kommer bli en extremt visuell och estetiskt tilltalande föreställning. Rätt ovanligt maffig för att vara en monolog.
Ulrik, ljusdesigner och Jonathan, ljuddesigner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar